Om kjærleiksbrev og andre brev

Me har ein tekst på pensum. Vel, me har mange tekstar på pensum, men nett denne er spesiell. Den står under Sjangerteori i pensumlista, og heiter so mykje som "Brevställare till och med 1960." Eg kan røpa sopass som at eg har funna ut at ein "brevställar", jo det er ei bok med oppskrift i korleis ein skal skriva brev, ala det som finst på VG og Dagbladet og slikt om jobbsøknad. Det er altså ein sjangerteori ikkje om brev, men om bøker om brev. Spanande...

I løpet av dei fyrste 60 åra av 1900-talet kom det ikkje ut so all verdens med "brevställare" (kan du fatta?), men det kom nokre. Og dei tok opp det vansklegaste: korleis skriva kjærleiksbrev! Eller korleis skriva kontaktannonser og svar på desse. Eller frieri og svar på dei. Eller til og med "brytningsbrev". Akkurat det kan me jo håpa var ein smal sjanger, men eg er stygt redd at det var behov for det.

Brevställare for älskande, innehållande brev för alla tänkbara kärleksanlegänheter, jämte några regler for umgängeslivet, samt verser till album och minnesböcker fokuserar på kva som er det største problemet med brevskriving:

Oläsligheten härleder sig dels från bokstävernas oformlighet, dels från deras orediga samband. För att undvika dessa olägenheter bör man giva varje bokstav sin tillbörliga form och noggrant sammanbinda de till ett ord hörande bokstäverna, men på ett sådant sätt, att varje bokstav kan tydligt urskiljas från de andra. Mellan de särskilda orden lämnas ett litet mellanrum.

So veit de det. Uansett om de skal skriva svar på kontaktannonse, brev til kongen med bøn om å få gifta seg før fylte 18, eller de treng å avslå eit frieri, er det viktigaste at bokstavane er nøye forma, nøye butte saman til ord, og at orda står kvar for seg. Lukke til med kjærleiken, og med brevskrivinga!